salem baptist church of chicago
onsdagen innebar ett besök på "nyhemsveckan". denna omtalade konferens där tusentals kristna människor samlas för uppbyggelse och gemenskap under några dagar. själv har jag inte varit där så mycket, detta var min tredje gång.
anledningen till att vi valde onsdagen var the salem baptist choir som kommer från en kyrka i chicago som jag besökte 1997, då jag gick gospellinjen på glimåkra folkhögskola. i chicago besökte vi bland annat olika svarta kyrkor och gjorde fantastiska upplevelser. närvaro av döden var oerhört påtaglig och vi påmindes om det när vi blev ledda av säkerhetsvakter från bilarna in i kyrkorna. vi blev strängt tillsagda att aldrig själva lämna kyrkan vi befann oss i. jag försöker sätta mig in i deras situation med det går såklart inte. att de behöver gud i sina liv är det ingen tvekan om. han blir deras räddning i en mörk tillvaro.
igår fick jag höra svart riktig gospel live för första gången sedan chicago-resan. innerlighet och äkthet. frimodighet och kärlek. och där står vi svenkar och gungar med lite grann och klappar händerna när de vill att vi ska göra det. tala om kulturkrock! men lika svårt som det är för oss att förstå hur tufft de har det, lika svårt är det antagligen för dem att förstå hur bra vi har det. svenska folket har det för bra för att behöva gud i sina liv.
tänkte ladda upp en film men det gick inte. här kommer länk istället. kvalitén på filmklippet är under all kritik men ni får hålla till godo:
http://www.youtube.com/watch?v=5DO3iI_DHrg
