replösa

an garde

det blir mycket intressanta diskussioner på våra seminarium. kursen vi läser heter "läraren som ledare / ledarproffesionen" och vi talar mycket om hur vi ska få den status vi förtjänar som lärare. vad gör vi åt alla obehöriga lärare? hur möter vi kristiska föräldrar? ska alla grupper / föreningar få utrymme att tala i skolan? hur får man fler män att välja läraryrket? som sagt mycket intressanta frågor och jag tror inte att jag har svaret på någon av dem. däremot är det bra att de vidrörs för jag tror att vi lärare måste tro på oss själva och att vår utbildning faktiskt betyder något. annars kunde vi lika gärna sitta hemma och söka lärarvikariat. vi måste tro på vår proffesionelitet och lita på den för att yrket ska få högre status och därmed bättre löner. inget annat yrke är så granskat som läraryrket. därför känner jag att jag vill veta vad som krävs av mig i de nationella styrdokumneten, jag vill ständigt veta mer och utöka mitt kunskapsområde. det gör att jag växer som människa men också att jag kan stå för mina kunskaper och bekämpa det som inte är gott. bl.a. främlingsfientlighet.
tror du att en politiker som åker iväg på fortbildning får lönen nedsatt till 80% under den perioden? nej, självklart inte! men när en lärare, för att utvecklas och kunna ge eleverna mer, förkovrar sig i det så kallade lärarlyftet ska han eller hon vara glad att denne får göra det på arbetstid med 80% av lönen...

melker har idag börjat på fäktskola. jag var med och tittade en stund sen tyckte melker att jag kunde gå. toppenträning  och toppentränare för melker. det blir en härlig mix av koncentration, smidighet, kondition, kordination och intelligens. han älskar det redan!

Hejsan!

Jag håller helt och fast med dig i dina tankar om hur vi skall få status i läraryrket igen. Att tro på det man gör är väldigt viktigt. Om man börjar lyssna alltför mycket på andra och inte tycker att det man själv gör är bra kommer man att bli osäker i klassrummet och det ser barnen mycket lätt och då kan de förlora respekten för läraren och börja busa. Visar man dem däremot att man kan det man talar om och lär ut det på ett sätt som passar dem vinner man deras förtroende. Att lyssna på dem är också mycket viktigt för då känner de att de är betydelsefulla. Det tror jag du ha märkt när du arbetat med ungdomar i kyrkan.

Det är också som du skriver att inget yrke är så ifråsatt som läraryrket. Alla människor har gått i skolan och då anser man att man vet hur lärarjobbet är. Med tiden har respekten för yrket minskat hos människorna. Det är ett tag sedan prästen och skolläraren var de förnämnsta i byn.

Jag tycker att en del i jobbet har blivit bättre sedan jag började som lärare i mitten av -60-talet. De första åren spelade man en roll. Man vågade inte vara sig själv men sedan kunde man bjuda mer på sig och då kom man eleverna närmare vilket var positivt i de flesta fall. Men det är mycket som har blivit sämre också. Lönen, arbetstiden och fortbildningen är några exempel. Dessutom har skolan blivit mer heterogen, eleverna kommer från flera olika miljöer med olika uppfattningar om elevuppfostran t.ex. vilket har medfört att det blivit svårare att vara lärare.

När jag kommer ner till Ljungby igen hoppas jag få träffa dig och fortsätta samtalet om skolan.

Den svenska skolan behöver sådana som dig som verkligen vill sätta dig in problemen. Du kommer att bli en bra lärare.

Sköt om dig!

Ingvar