you happend for a reason

drog upp några morötter ur vårt lilla trädgårdsland i onsdags. så mysigt. väldigt små men det verkar inte vara något bra år i år. eller också sådde vi för sent. än så länge är det ju ingen frost så de får stå och växa ett tag till. härligt med morötter i olika färger. ruccolan blev det inget av i år men romansalladen är jättefin nu. nästa sommar har jag pluggat färdigt och kan ha riktigt sommarlov och pyssla mer med sådant här!

 

 

har självstudier idag och ska slutföra mina uppsatser till sommarkurserna. har en deadline 1 oktober men vill få det ur världen. nästa vecka har vi en tenta på demokrati & lärande och betyg & bedömning. dagarna kommer antagligen gå åt till plugg inför det. vecka 39-42 kommer jag att ha VFU (verksamhetsförlagd utbildning) i år 1 på barnens skola. det ska bli roligt att komma ut igen men har varit lite frågande till placeringen. barnen går ju där och har vänner i klassen jag ska vara i. eftersom läraren och kollegiet inte hade några invändningar tyckte jag ändå att jag kunde vara där. det är ju en situation som kan uppstå i mitt kommande läraryrke och det kan vara bra att lära sig hantera en sådan. där måste jag vara lärare, inte minna och melkers mamma. det ska i alla fall bli fantastiskt roligt att få vara i en etta och se läs- och skrivinlärningen på nära håll. det är ju vad jag vill arbeta med i framtiden.

 

imorgon kommer jag att vara på second hand affären och jobba på förmiddagen. magnus och melker kanske åker till knutstorp på stcc så minna får eventuellt vara hos farmor och farfar eller någon kompis eftersom jag har tänkt att plugga på eftermiddagen.

 

jag är så otroligt glad över de vänner och nära jag/vi har. när allting verkar omöjligt finns det alltid någon som ringer eller kommer förbi. tack alla ni! tack mamma & pappa och ebba & lasse för att ni finns nära oss och stöttar oss i allt vad vardagen innebär. utan er skulle det inte vara möjligt för mig att studera. tack vänner för uppmuntran när vardagens likgiltighet kommer för nära och för stöd när jag är redo att ge upp. tack för att ni vill dela livet med mig/oss och dela ert liv med mig/oss. ni betyder alla så mycket och jag önskar att det fanns mer tid för att träffas och umgås. men man får ta vara på de stunder som ges. en pratstund på ica eller över en lunch. en fika på café axet eller på vildrosen mellan studiestunderna. en chat på facebook eller msn eller ett sms när man sitter på bussen.

det är inte bara av en slump som du finns i mitt/vårt liv. det är jag övertygad om!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0