veckan av känslostorm
veckan har varit ganska tuff. många funderingar. hur ska jag göra? lyssna till mitt hjärta? lyssna till min hjärna? aldrig har helgen varit så välkommen och nu är det dags att programmera om. känslor som vemod, lättnad, bävan och spänning lever runt i mitt inre.
på måndag kommer jag att byta tjänst och "gå tillbaka" till klassen jag hade i våras. nu när allt är bestämt känns det väldigt bra. samtidigt som den något splittrade känslan som jag haft under terminen kommer att försvinna kommer ansvaret att öka eftersom jag blir klassföreståndare. - det behöver du, sa en kollega med glimten i ögat samtidigt som personen förvissade mig om att det kommer att bli bra.
vad vore jag i mitt arbetsliv utan stöttande och goa kollegor? från första stund, har jag känt mig trygg och omhändertagen på min skola. det är många gånger ganska svårt att komma ny till en arbetsplats men det har aldrig känts dumt att fråga om det man är osäker på eller att uttrycka sin litenhet som ny i yrket. kollegor bryr sig om varandra på ett gott sätt.
i helgen dyker min storebror upp i ljungby. när vi pratade i telefon häromdagen konstaterade vi att vi inte har setts sedan i julas... oj. barnen är som vanligt jätteglada över att han kommer... men är förkrossade över att han inte ska bo över hos oss, utan hos kusinerna.
så helgen kommer att innebära mycket annat att tänka på och det blir nog en bra avprogrammering. regnet gör sig påmint mot takfönstret och tanken på att göra stan avlägsnar sig. kanske får det bli lite städning och melodikryss istället.
Kommentarer
Trackback
