att välja frid

tittar på skavlan i svt och fascineras över människors olikhet. en bit in i programmet håller jag andan och försöker ta in det han säger. jag imponeras, glädjs och förundras. samtidigt vet jag vad han talar om. jag känner hans vän. vännen vi har gemensamt som förintar allt som har med ljuv hämnd och eftersmakande bitterhet att göra.

men jag förundras ännu mer när jag hör emma. kan man känna så här? hur kan man känna så här? dessa människor blir mina förebilder och jag gråter när jag inser att jag redan idag misslyckats.



min frid ger jag er. jag ger er inte det som världen ger. joh 14:27



se klippen med kjetil och emma:

http://svtplay.se/t/102974/skavlan (ca. 25 min in i programmet)

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=emma_jangestig_om_livet_efter_arbogamorden&videoid=1100148







veckan av känslostorm

veckan har varit ganska tuff. många funderingar. hur ska jag göra? lyssna till mitt hjärta? lyssna till min hjärna?  aldrig har helgen varit så välkommen och nu är det dags att programmera om. känslor som vemod, lättnad, bävan och spänning lever runt i mitt inre.

på måndag kommer jag att byta tjänst och "gå tillbaka" till klassen jag hade i våras. nu när allt är bestämt känns det väldigt bra. samtidigt som den något splittrade känslan som jag haft under terminen kommer att försvinna kommer ansvaret att öka eftersom jag blir klassföreståndare. - det behöver du, sa en kollega med glimten i ögat samtidigt som personen förvissade mig om att det kommer att bli bra.

vad vore jag i mitt arbetsliv utan stöttande och goa kollegor? från första stund, har jag känt mig trygg och omhändertagen på min skola. det är många gånger ganska svårt att komma ny till en arbetsplats men det har aldrig känts dumt att fråga om det man är osäker på eller att uttrycka sin litenhet som ny i yrket. kollegor bryr sig om varandra på ett gott sätt.

i helgen dyker min storebror upp i ljungby. när vi pratade i telefon häromdagen konstaterade vi att vi inte har setts sedan i julas... oj. barnen är som vanligt jätteglada över att han kommer... men är förkrossade över att han inte ska bo över hos oss, utan hos kusinerna.

så helgen kommer att innebära mycket annat att tänka på och det blir nog en bra avprogrammering. regnet gör sig påmint mot takfönstret och tanken på att göra stan avlägsnar sig. kanske får det bli lite städning och melodikryss istället.

orienteringsångest

svåra minnen från skolorienteringar genom åren gjorde sig påminda idag när jag återvände till kronoskogen. det var dags för mina elever att göra skoljoggen till förmån för barncancerfonden. själv gick jag fel runda och stod sedan bävande vid målgången och hoppades slippa ge mig ut och leta efter vilsna elever. men självklart gick det bra och jag är riktigt stolt över mina elever. en kille sprang 11 km och de andra gick eller sprang minst 3 km var.
fick en glädjande antydan i förra veckan då rektorn menar att jag antagligen kommer att få en tills vidareanställning inom det närmaste! antalet elever på skolan vid skolstarten blev fler än man först trott och därför behövs det nu anställas fler lärare. detta känns ju fantastiskt roligt efter som jag räknat med att få vicka några år innan jag får en tjänst. jag trivs väldigt bra där jag är och har känt mig så välkommen i kollegiet. till hösten 2011 flyttar vi dessutom in i en helt nybyggd skola!
Ljungby kommun gör en storsatsning på om- och tillbyggnad av Kungshögsskolan. Denna satsning kommer att innebära stora förbättringar av den pedagogiska och fysiska miljön för elever och personal. Skolan kommer att vara förberedd för en dator till varje elev och uppbyggd kring ett kreativt center, vilket ger oss möjlighet till helt nya lärprocesser. Att varje arbetslag dessutom får tillgång till en egen NO-sal gör att vi på ett ännu bättre sätt kan nå vår vision.
"Vi vill ha en kreativ verksamhet i kontinuerlig utveckling där lärandet sker gränsöverskridande och i samspel mellan individer"

rut prioriteras

egentligen är jag ledig på måndagar, men har suttit och gjort skriftliga omdömen i stort sett hela dagen. det är inte många jag behöver skriva men det är ju första gången och man ska få till rätt ord och formuleringar. föreläsningarna på universitetet kring bedömning och åtgärdsprogram gör sig påminda och kraven från olika håll känns outhärdligt höga. dessutom har jag ju bara undervisat eleverna i fråga i några veckor. belöningen blev en fantastiskt god bit smörgåstårta till konferensfikat på eftermiddagen.
tänk att ica maxi kan vara en oas. jag flyr dit ibland. funderar på om det möjligen är något som behöver inhandlas och så går jag där och njuter av lugnet och att jag bestämmer vad jag ska titta på och vad jag ska handla. effekten blir bäst på kvällstid när värsta ruschen har lagt sig efter 19 någon gång.
magnus har nu hjälpt sin mamma med bouppteckningen efter svärfar som gick bort i början av augusti. ett enda skattekontor i hela sverige jobbar med detta. samma kontor har hand om rut- och rotavdragen och prioriterar dessa vilket gör att svärmor ebba antagligen får vänta minst ett halvår. tråkigt.

väggen

skrivandet här är ganska osjämnt fördelat på årets 365 dygn och jag vet ärligt talat inte om det är så många som läser. ni som eventuellt gör det tappar klart intresset av att det inte sker några uppdateringar och jag önskar att jag orkade, hann och kom ihåg att skriva lite oftare. jag älskar ju egentligen att skriva. texter, ord, meningar och dess melodier gör mig varm och lycklig och jag önskar att det fanns utrymme att själv utvecklas i mitt skrivande. kanske...

för ganska exakt fyra år sedan var jag trött, utmattad, deprimerad och jag visste inte vem jag var längre. jag hade gått in i den där väggen. väggen som gjorde mitt liv till öken under sex månader. väggen som fick mig att hata livet men som till slut vände mitt liv till medvetenhet och närvaro. då köpte jag de där höstskorna. nu påminner de mig varje höst om det som var. och de påminner mig om den resa jag gått igenom. nu är de utslitna och kanske bör jag slänga dem... för första gången på fyra år arbetar jag på riktigt igen. 8 veckor har gått på terminen och arbetar nu som lärare. ett yrke som som min far bad mig undvika. ett yrke som är tufft på många sätt men som får mig att hoppas på framtiden. det är tufft och jag kämpar varje dag med mina gamla spöken. men jag riktar blicken uppåt, tar en dag i taget och vill göra skillnad. jag är där jag vill vara. jag är där jag ska vara.


hoppsan

somnade en stund i soffan för en stund sedan...

vilken härlig sommarkväll det blev. sätter mig nog på balkongen en stund och njuter av luften och lediga dagar. men först tar vi handlingsrunda till maxi magnus och jag.




två veckor av tre har gått på sommarskolan och nästa vecka ska måndag till onsdag kombineras med barnläger. jobb 8.30-15 och sedan bär det av till sunnerbogården där 50 glada barn ska tillbringa några dagar. det blir melkers tredje år på läger och som vanligt ser han fram emot det. minna ska vara med för första gången.

har varit på shoppingrunda med magnus mamma i eftermiddag. hon hittade tre toppar på tio minuter. det är långt mer än vad jag lyckas med, så jag är imponerad! fyndade istället (som vanligt) till barnen på lindex. halva reapriset! trevligt för en låginkomsttagare som mig ;-)


suck

mmm. om jag nu var positiv efter jobbet igår känns det väl inte lika kul idag. fy, jag känner helt plötsligt mig usel och det känns som att jag bara gnäller, tjatar och skäller på eleverna. suck.

får slänga in lite härliga bilder för att muntra upp mig!




my way

att inte veta vad hösten kommer att innebär skulle kunna betyda oro, vanmakt, stress och rent av panik. eller möjligen platt fall. men jag vet att något kommer. något i min väg. något kommer i min väg. 





just nu delar jag dagarna med ett antal lärare och elever i ljungby kommuns sommarskola. jag får undervisa och det är fantastiskt. jag fullkomligt älskar det! och det är en sådan underbar insikt. jag har valt rätt arbete!
sommarskolan är en skola för de barn och ungdomar som behöver stöd i skolan på ett eller annat sätt. många är taggade och väldigt motiverade, men flera är tyvärr tvingade av sina föräldrar att gå. tänk dig en grupp på ca. 12 elever. elever som antingen har annat modersmål än svenska, precis kommit till sverige, har problem socialt, läs- och skrivsvårigheter, matematiksvårigheter, svårt att koncentrera sig eller är helt omotiverade. ja, det är en härlig blandning av elever som ger mig en fantastisk erfarenhet inför framtiden och dessutom gör att jag lär mig mycket om mig själv och hjälper mig att hitta min undervisningsstil. 

när jag kommer hem på eftermiddagarna är jag helt tom, nollställd. säger åt magnus att tala om för mig vad jag ska göra, för jag har tillfälligt tappat handlingsförmågan.

min iphone är min vän och hjälper mig att minnas:

elevernas regler, som de själva bestämt!



varje dag skriver eleverna svar på dessa frågor i sin loggbok.



uppgift: skriv en berättelse som innehåller följande ord. du får 15 minuter på dig!

pygmalioneffekten




jag tror att vi i skolan många gånger hindrar eleverna eftersom vi inte tror på dem. positiva förväntningar ger positiva effekter och resultat! negativa förväntningar ger negativa effekter och resultat!

så här kan det låta i ett klassrum enligt Jenner (2004):

- Få se hur går det för dej?
- Men du har ju inte gjort uträkningen här.
- Mm
- Hur börjar du?
- Börjar med fyra gånger tre.
- Ja, som blir?
- Å...åtta!
- Nej, vad blir det?
- Låt mig tänka.
- Fyra gånger tre. Vad är två gånger fyra?
- Det är åtta.
- Ja, och tre gånger fyra?
- Tretton. Nä, det är fjorton.
- Nej tänk nu! Du har åtta plus fyra, vad blir det? Jobbar du
ordentligt? Ja, vad blir det?
- Åtta plus fyra!?
- Ja!
- Åtta plus fyra blir ä...ä...nie, tie, elva, tolv.
- Vad blir då tre gånger fyra?
- Det vet jag inte.
- Det blir alltså tolv, eller hur?
- Ja, just det.

ingenting vet vi med säkerhet.
allt är därför möjligt.
det är motivationsarbetets yttersta
villkor och SKÄL. i den vissheten,
om den ändå tänkbara möjligheten,
blir det fåfängliga till dygd och kraft.
(Jenner, 2004)

detta gäller naturligtvis även dem som inte befinner sig i skolans värld! vad har du för förväntninger på din omgivning?


(tack ingvar för bilden)

fly!

You were born with potential.

You were born with goodness and trust.

You were born with ideals and dreams.

You were born with greatness.

You were born with wings.

You are not meant for crawling, so don´t.

You have wings.

Learn to use them and fly.


Rumi (Persisk poet 1207-1273)

lite bilder från lägenheten


matplats


köket




vårt sovrum


melkers rum


melkers rum

nu kan man skriva två noll ett noll

det var vad minna konstaterade när hon vaknade idag. nyåret firades in med goda vänner på tredje våningen mitt i stan. det betydde första parkett för barnen vid tolvslaget!

året som ligger framför kommer att föra mycket med sig. i januari lämnar vi vår tid på bollvägen för ett nytt boende i en lägenhet. till sommaren tar jag examen som lärare för de tidiga åldrarn i svenska och engelska. till hösten har jag förhoppningsvis börjat min nya yrkesbana och får en efterlängtad och stadig inkomst!

det känns spännande att möta ett nytt år. egentligen bara nya dagar liksom de som gått men ändå känns det så stort. 365 dagar av oskrivna blad. vad vill jag att det ska skrivas på dem? vad vill jag läsa när jag om ett år tittar tillbaka på bladen?

jag vill se mycket av glädje, gemenskap och gud och tror att om det är min önskan kan det också få bli så.


allt gott!

det är ju kanske inte så många som läser min lilla blogg men jag vill i alla fall önska er en riktigt god och fridfull jul!




julledighet

vi har nu lämnat in vårt examensarbete för en sista bedömning av handledaren och kan därför inte göra mer i nuläget. det innebär att jag är julledig för första gången på flera år. det svåra är bara att försöka inse att det faktiskt är så. känslan vill liksom inte riktigt infinna sig.

det känns ändå oerhört skönt att landa i julen. det är en härlig tid om man kan plocka bort stress inför städ, julklappar, mat och bak. de senare åren har vi försökt att skala bort det som inte är nödvändigt och jag har upptäckt att jag på ett kravfullt sätt försökt att upprätthålla traditioner som skapats i mitt barndomshem. det blir därför nu första året som vi inte tar in granen  och julpyntar kvällen före julafton. varför ska man stressa runt med allt bestyr några timmar innan dopparedagen när man kan ha det mysigt med familjen.

igår fixade vi vårt första egna pepparkakshus (har varit mormor som gjort det med barnen tidigare). det blev så fint. magnus bakade pepparkakor på köksbordet och fick en och annan förbipasserande att stanna upp och undra över arbetsfördelningen i vårt hushåll. roligt om man kan bjuda på en tankeställare! äntligen har vi snö också och vi hoppas att den ska stanna några veckor nu. det gör tillvaron lite ljusare och barnen är gärna ute och leker!











fruktpyssel - inspirerad av ernst:



våra fantastiska barn:




frostbitet

gav mig ut med kameran igår på morgonen för att försöka fånga det närmaste vi kommer vinter just nu. det är fantastiskt att se hur frostens konturer gör allting så vackert. vilka vackra kompositioner naturen bjuder!















RSS 2.0